I sexan till sjuan så hade jag den värsta, men samtidigt den bästa, perioden i hittils i mitt liv. Den värsta för att jag var så otroligt osäker. Jag kunde inte lyssna på mig själv, jag förstod inte vem jag var. Jag var sjukt blyg och väldigt tillbaka dragen i allvarliga situationer och med människor som gjorde mig osäker. Mitt liv låg nere på botten. Jag lyssnade på deppig musik, försökte göra allt för att se så bra ut som möjligt, brydde mig för mycket om vad andra tyckte om mig och det tryckte ner mig så galet mycket. Jag minns flera gånger hur jag kunde börja gråta över småsaker, tårarna kunde bara forssa ner och jag visste inte ens själv varför. 

 

Jag minns hur många sa såhär "Men varför? Varför mår du dåligt Nora?" Jag hade inga svar, jag visste inte varför. Så jag tror inte att människor hade lätt att ta mig seriöst och mina vänner trodde nog mer att jag överdrev för att få uppmärksamhet från dom. Men det stämmer inte alls!

 

Därför detta blev den bästa perioden i mitt liv var för att jag hittade mig själv. Efter den där jobbiga tiden, så kunde jag äntligen förstå vem JAG var. I den stunden så insåg jag också vilka mina vänner var och vilka som inte var. Jag lärde mig att se vilka som brydde sig och vilka som inte brydde sig. Jag lärde mig hur jag skulle beté mig i olika sammanhang. Det var den största sociala utvecklingen i hela mitt liv.

 

Jag har fått frågan så otroligt många gånger "Hur kan du vara så social?" Jag har lärt mig hitta mig själv och när allt var som svårast så lät jag det komma och sedan sväva förbi och det gjorde att jag blev säkrare i mig själv och nu vågar jag helt ärligt gå fram till imprensivt vem som helst och prata med den personen. Så jag tror att jag har blivit social för att jag lärt mig hitta mig själv och känner mig därför säker i mig själv.

 

Med det här vill jag säga att alla ni som känner att ni har det svårt i livet, ska få låta problemen komma. Göm dig inte i dina problem, det gör det bara jobbigare. Men låt problemen komma, det är okej att gråta, det är okej att må dåligt, det är okej att visa en svag sida av sig själv. "Efter regn kommer solsken" 

 

 

 

Nu är jag påväg hem från både skolan och gymmet. Är på Slussen nu och ska ta tunnelbanan hem (nej, ni bryr er inte) ikväll blir det plugga engelska och lite matte som gäller. Efter det så tänker jag gosa in mig med en kopp te och filt (nej, bara nej) och kolla på Sverige-Portugal och sen paradise hotell igen. WIE! 

 

Det är seriöst helt sinnessjukt vilka krav tjejer har på killar. Har tänkt på det på den senaste tiden när jag bläddrat igenom kompisars bloggar och när man pratat om killar med kompisar osv. När dom beskriver deras drömkille så ska tydligen allting vara perfekt. Alla tjejer sätter upp som en slags lista i huvudet att killen ska göra "si och så" och se ut på ett visst sätt. Om vi vänder på det hela så vet du själv om att du aldrig skulle klara av att uppfylla hela den listan själv. Om du klarar det så är du ju helt amazing, men förvänta dig inte att killen ska klara det.

JAG VET INTE HUR ERA LISTOR SER UT, Men utav det jag har hört av det flesta av mina vänner så är det väldigt höga krav på en kille. 

 

Visst, den snyggaste killen som jag vet om på hela denna jord är Eric Saade, men det är inte så att jag sitter och väntar på att en kille som ser exakt ut som honom ska dyka upp i mitt liv. Jag vet även att Eric inte heller bara har starka sidor. Jag känner honom inte ens, jag vet knappt hur hans personlighet är. Jag kanske skulle avsky den om jag lärde känna honom bättre. 

 

Men ni tjejer som sitter där och säger  "Min pojkvän SKA HA perfekt utseende, leende, skratt, röst, as snygg mage, as snygga armar, axlar, ben, kindben, underbar personlighet, ger mig presenter varje dag, håller om mig när jag gråter, sviker mig aldrig" osv osv.. Hoppas ni vet att man ALDRIG kommer hitta någon som har allting som ni vill ha. Alla gör misstag, det är mänskligt. Ingen är perfekt, det är också mänskligt. Skärp till er för fan. 

 

 

 

 

 

FICK NYSS ETT SJUKT OVÄNTAT SAMLTAL OCH BLEV LYCKLIG.

 

 

Jag minns hur jag låg där och tänkte på dig, bara dig. Utan internet, utan verklighet. Jag minns hur jag låg där och hörde musiken som spelades ur högtalarna och hundarna som störde mig mitt i det jag kallade för en dröm. Jag minns hur jag funderade på framtiden, skolan och vad livet egentligen innebar. Jag minns hur varmt det var och klockan var närmare middagsdags och jag minns hur mycket erfarenhet jag fått utav att låta dig vandra vidare.

 

 

 

» En varm te kopp, ett öppet fönster där man hör motorvägens ljud, lugn spelade musik utav Ed Sheeran, tusentalls tankar, ögat riktat åt mobilen varannan minut och bläddrande upp, ner och fram och tillbaks på tumblr.

 

Så otroligt fina träningskläder. Jag har kommit på att träna med snygga kläder gör en otroligt mycket mer motiverad och särskilt när det är färger. Nu ska jag dra till gymmet faktiskt!