Jag kan inte göra så mycket mer än att sakna den här tiden. Det var precis i början på Rytmus, fast ändå inte. Allt var nytt, roligt och spännande. Man såg framemot varje ny dag och hatade de dagar som man inte kunde gå till skolan. Hela den här tiden var så spännande i kärlek, jag var så speciell för en människa. Mina vänner stöttade mig och visade otrolig uppskattning och jag var fortfarande brun när löven började falla.