När man är liten så har man alltid ett slags "mål" i livet, man vet precis vad man vill vara och dessutom SKA vara. Det är nog inte bara jag som pratade med mina kompisar på dagis och sa "när jag blir stor vill jag bli en superhjälte, som superman" (eller något av det andra osannolika) Jag ville bli en "popstjärna"/sångerska. Redan som tre åring så älskade jag att sjunga och enda se dess har musiken betytt så oerhört mycket för mig. Som tioåring sökte jag in till en musikskola, Sollentuna Musikklasser. Jag kom in i den skolan och under sex år har jag fått en otroligt bra musikutbildning. Under dom här sex åren i den skolan, så har mitt intresse för musik ökat, dubbelt så mycket mer. Jag började lyssna på låtar som jag aldrig någonsin skulle tänka att jag skulle tycka om, gick på mycket konserter, kollade biografier om kändisars liv på tvn, gjorde massa covers, uppträdde på konserter med skolan, gjort en hel del musikjobb (sjungit på bröllop, fester osv osv..), började skriva låtar, började spela in ett fåtal låtar i riktig studio, tog sånglektioner hos riktiga proffs, fått mycket coacing om hur jag ska utveckla min röst och vad som är bra och vad som är dåligt. Dom har alla sakerna sitter kvar. Det är min vardag, musik är min vardag. Jag älskar att lyssna på massa nya låtar av massa storakändisar och kunna jämföra hur personen utvecklats ifrån tidigare låtar och om "soundet" har ändrats osv. Musiken är frihet för mig, jag är alltid glad när jag sjunger, alltid. Mitt humör ändras från att kunnat komma hem från skolan och vara på piss humör till att komma hem och sjunga igenom lite låtar och vara jätteglad. Min största dröm är att bli något inom musiken, som sagt.

Sången betyder extremt mycket för mig. Min röst har utvecklats otroligt mycket under min uppväxt och jag måste faktiskt få vara lite ego och säga att det har utvecklats åt det bättre hållet. Min släkt PÅ PAPPAS sida är otroligt musikalisk och alla på hela den sidan har väldigt mycket känsla för musik. Alla är bra på att sjunga och vi sjunger alltid tillsammans allesammans på Smögen, eller andra ställen. Den känslan är magisk. Jag har växt upp med det. Men just det att vi sitter och sjunger tillsammans är minnen som aldrig någonsin kommer att försvinna. Det påminner så mycket om min barndom när vi sitter så i ring runt matbordet och sjunger tillsammans med gitarrerna. 

Mina allra största förebilder inom musiken är Adele och Beyonce. Jag ryser när jag lyssnar på dom och båda har så speciella röster, så unika. Om jag fick byta sångröst med någon så skulle det varit någon utav dom två. Båda dom har inspirerat mig så otroligt mycket när det gäller sång och musik. Även deras visa ord i tv och intervjuver gör mig ännu mer inspirerad. Jag har sjungit extremt mycket låter som Adele sjunger. Försöker härma henne så gott som det går, men lyckas inte så jätte bra.